Första elevveckan avklarad

Jag är helt slut efter en intensiv vecka. Eleverna droppade in en efter en så nu är det full klass vilket innebär 9 killar och 1 tjej. Att jag har fått 10 elever i klassen känns lite sådär och en anledning är att flera av eleverna har hög frånvaro. Jag tycker dock att det är fel att räkna med att eleverna är borta och därför sätta in fler i klassen. Det är dessutom 10 elever som har liknande situation; drag av hyperaktivitet samt svåra koncentrationssvårigheter. Vilket innebär att de blir oerhört störda av varandra men förstår inte riktigt att de stör varandra. Denna klass är verkligen en utmaning att få att fungera lugnt i teorirummet.

Sista dagen på Malmöfestivalen idag så sedan kan den totala vardagen återvända.
Volleybollens höstschema startar också på måndag. Som det ser ut nu är det träning måndag, onsdag, fredag.

Jag är en morgonmänniska och har haft svårt att åka hemifrån under veckan. Jag vill bara gå hemma och fixa och packa upp och greja. Tänker att jag kommer ju hem i eftermiddag så jag kan ta tag i det då. När jag kommer hem efter jobbet är jag helt slut. Äter lite snabbt och däckar i soffan. Jag är van att slå på TV när jag kommer hem själv men det går inte heller så jag har försökt att läsa en bok men ögon går i kors.

Därför är jag extra glad att det är helg så nu har jag två förmiddagra som jag kan packa upp och fixa. Vi har också endel tvätt som ska tvättas. Det gäller att få i n nya rutiner nu när man får tvätta när man vill. Jag är ibland lite dumsnål och har nu hört att det är billigare att köra tvättmaskinen på natten. Så det är kanske en rutin att lägga i en tvätt på kvällen som kan torkas under dagen.

I Malmö är det gråmulet men varmt idag vilket också gör att energin från en solig dag inte heller infinner sig.
Men men ... imorgon bitti är det ingen klocka som ringer.

Ha de bra!
KRAM Emma

Igår firades jag av arbetslaget. Jag fick en jättefin orkide som passar perfekt i köksfönstret och en underbar tårta med blåbärsfromage. Jag måste erkänna att jag undrare litegrann ... och det visade sig att jag faktiskt var bortglömd men jag hade inte vågar säga något så det var tur att en annan kollega fyllde 30 ... tror jag ; o)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0